Sia, skulle du kunna berätta mer om hur du jobbar?

Jag jobbar medialt som andlig vägledare och med att coacha människor, som behöver hjälp med allt mellan himmel och jord. Det kan vara problem på jobbet eller i familjen, frågor om det andliga, eller vad som helst egentligen. Vissa behöver bara ha någon att prata med. För mig handlar livet om personlig utveckling, som jag tycker är en förutsättning för att kunna må bra. 

Vad är din bakgrund?

Jag växte upp på en bondgård på Gotland, bland djur, systrar, föräldrar och mormor, som redan bodde på gården innan jag föddes. Redan som barn funderade jag över alla "masker" som vi människor bär och alla roller som vi spelar, och hur djuren och naturen inte har det utan är helt ärliga i sitt varande. Jag "såg igenom" folk och kände av när de mådde dåligt, ofta innan de själva gjorde det. Och så blev jag förvirrad över det och grubblade rätt mycket. Det som borde vara lätt, att leva alltså, verkade ibland så svårt.

Var det då du kom in på andligheten?

Egentligen inte. Jag ville se "världen". Jag flyttade ifrån ön och till Stockholm, åkte till USA som aupair och reste runt som backpacker i Asien. Man kan nog säga att jag var lite rotlös. Efter ett antal kurser på universitetet, där jag bland annat läste psykologi, sociologi och pedagogik, insåg jag att jag ville jobba med människor. Men hur hade jag fortfarande ingen aning om. Det jag hade utbildat mig till kändes snart lite för trångt på något sätt.

Hur kom du in på den andliga banan då?

Jag plöjde mängder med böcker i personlig utveckling, för det var något där jag sökte. Jag mådde ju själv inte särskilt bra. Det var något som skevade och jag hade väldigt svårt att trivas med jobb, hem, vänner och livet i stort. Kanske fanns svaret i självhjälpsböckerna. Och det gjorde det väl också, men om man inte har någon att bolla med, att fråga alla frågor som kommer upp, då är det inte lätt att tillgodogöra sig det man läst. Det var inte förrän 2002 när en vän föreslog att jag skulle ringa ett medium som det vände. Plötsligt var det någon som "såg" mig, lyssnade på mig och bekräftade mina tankar. Någon som berättade "sanningen", inte den som vi matas med varje dag i tv, tidningar och reklam, utan den om vilka vi är och vad vi gör här. Jag började må bättre, och även om jag inte fattade det med en gång, så var det någonstans då som en tanke bildades att det här vill jag också göra och jobba med.

Är det samma medium som Stefan också har gått till?

Ja, Mariana Larsson-Sjöberg. Stefan var rätt skeptisk till en början, men vi blev båda helt "blown away". Livet var i en enda röra, och även om det naturligtvis inte blev kristallklart med en gång, inget av det här är en quick-fix, så menar vi båda två att det första steget är att lära känna sig själv. Och så här 20 år efteråt, kan man se hur vi båda har utvecklats åt det håll som vi egentligen varit på väg till redan från början. Spännande värre!

Berätta lite mer om din vägledning?

I min vägledning hjälper jag människor att hitta tillbaka till sig själva igen. Det handlar inte om att lära sig något nytt, utan mer om att "minnas" svaret, minnas vem man redan är där bakom kroppen och tankarna. Jag läser av personen medialt, lyssnar och kommer med råd och tips på hur man kan gå vidare för att finna sin egen väg genom livet. Mina stora förebilder är, förutom min och Stefans vägledare och mentor Mariana, också Byron Katie, Eckhart Tolle, Louise Hay, Neale Donald Walsh och några till.

Vilka är dina bästa egenskaper?

Jag brukar ha en positiv inverkan på folk och är bra på att motivera andra att utvecklas. Och så får jag höra att jag kan se det riktiga "problemet", det som ligger där och skaver och stör. På så sätt kan samtalen gå rakare och snabbare fram till kärnan. I och med all förvirring som jag själv har haft i mitt liv, är jag nog rätt bra på att se andra människors förvirring, och vet (numera) vilka verktyg som man kan använda för att förändra sitt liv till det bättre.

Vad har du då för mindre bra egenskaper?

Jag behöver ofta träna mitt tålamod. Jag vill mer än vad som hinns med på tjugofyra timmar, och då blir jag otålig. Jag försöker ta till mig att framtiden är en illusion och att det inte finns något att skynda till. Men bara för att man har svaret,  är det är inte alltid så lätt att "bara vara" och flyta med i livets ström. Det är en ständig övning.

Om du hade en tidsmaskin, vilken tid skulle du vilja besöka?

Åh, det var inte en lätt fråga. Om jag vänder på det så vill jag inte besöka medeltiden. Den verkar ha varit alldeles för tuff och hård. Mitt svar blir nog mer att jag är där jag är och att det räcker med det. Men så klart finns det några inkarnationer som jag har fått till mig genom åren och som har berört mig mycket. Speciellt ett liv där jag jobbade som krögare i Tyskland och mådde riktigt, riktigt bra, såna liv är kul att "titta in i". Inkarnationer är verkligen som tidsmaskiner i sig. Vill man veta mer så kan man boka mejlsessionen Ett tidigare liv, eller gå kurserna Dina inkarnationer 1 och 2 hos Stefan. 

Finns det någon historisk person som skulle du vilja träffa?

Mig själv kanske. Hur coolt vore inte det, att möta sig själv i en annan tid och på en annan plats. Det skulle jag gilla. Jag skulle troligen både bli imponerad av mitt tidigare jag och förfärad över vem jag har varit. För vi är ju inte bara goda som människor, även om vi vill tro det. 

Är det någon skillnad på hur du och Stefan jobbar?

Egentligen inte, men så klart är vi olika personer, har olika bakgrund och olika intresseområden. Funderar man över vem man ska välja av oss två, så är det nog tycke och smak som får avgöra. Det finns en hel del information om oss på hemsidan, och sedan är det bara att känna in vem som är rätt.

Vilken är den viktigaste bok du har läst?

Oj, jag har läst många bra, men Byron Katies böcker förändrade mitt liv. Hennes metod "The Work" lär ut hur man ifrågasätter sina tankar, så att man förstår att det inte är situationen man råkat ut för som är problemet utan ens tankar om den situationen. Och det är en viktig insikt för att ett helande ska kunna ske. Ja, hon är verkligen one of a kind. Och så Eckhart Tolles böcker förstås, där har man allt man behöver.

Har du någon favoritfilm?

Där finns det också många. Både Stefan och jag listar några filmtips under sidan "Inspiration". Men en tecknad film kan sällan bli fel. Nalle Puh till exempel är riktigt härlig med mycket visdom där man känner att man får en underbar mindfulnesstund på köpet.

Vilket djur inspirerar dig mest?

Jag är väldigt inspirerad av djur som symboliserar frihet, till exempel vilda djur. Deras självständighet och självklara varande i nuet kan vi lära oss massor av. Djur är också väldigt bra på att heala människor och sådant uppskattar jag. Sedan är jag ju fascinerad av djurs förmåga att kunna se igenom oss. Jag tror att de vet mer om oss än vi själva vet, eller snarare, det är jag helt övertygad om.

Vad gör du på fritiden?

Jag och Stefan är mycket ute i naturen. Vi vandrar ofta på Roslagsleden eller bara går rätt ut i skogen. Jag älskar att lägga mig på marken och titta upp på trädkronorna, på molnen och den oändliga himlen och bara vara. Tankarna tystnar och jag uppfylls av förundran, en favoritkänsla jag gärna stannar länge i.

Den bästa platsen du vet?

Jag har många fina, men jag säger skogen. Den är verkligen helande och samtidigt så full av energi. Jag har ett stort behov av att "tanka" från naturen flera gånger i veckan. Natur, skog, kust, det är mina favoriter.

Har du några favorituttryck?

Absolut, här är några stycken:

"Lyssna till ditt inre" – Det är lätt att glömma bort det, eller tro att man vet hur man gör, men att lyssna inåt är liksom grunden för att kunna veta vem man är och åt vilket håll man ska gå, helt enkelt för att kunna få vägledning från ens inre.

"Följ din egen väg" – Kan det bli viktigare i en tid då vi tror att vi är fria, men där vi ändå ”sitter fast” i våra tankar och förväntningar, våra olika beroenden, där vi har så svårt att slita ögonen från mobilen eller tv:n.

"När vi accepterar våra gränser, kan vi förändra dem" – Ett citat från Albert Einstein. Att acceptera våra till synes olösliga problem är en förutsättning för att vi ska kunna må bra och utvecklas vidare.

Slutligen, berätta något som vi inte vet om dig?

Att jag kan vissla på tårna. Eller åtminstone kunde. Det blev min grej när jag var ung, som jag till och med fick pris för på en talangjakt på Gotland. Jag kanske skulle börja öva på det igen. Men det känns som om fötter och ben har avlägsnat sig en aning med åldern, så jag har mycket svårare att nå tårna nu. Fast det ska nog gå med lite jäklar anamma, ha ha.